We couldn't get tickets, but the local press thought Bob was at the top of his game. Here's the opening of the review of Saturday's show in one of Sweden's most prestigious journals of the arts.
De två konserterna på Waterfront den här helgen (han spelar även söndag kväll) är således 75-åringens första som nobelpristagare i litteratur. Och eftersom han som bekant inte dök upp på utdelningen i december är Svenska akademiens ledamöter på plats för att se till så att Dylan slutligen får sitt diplom.
Men den som till äventyrs hade hoppats att 75-åringen på något sätt skulle adressera detta från scen blir besviken.
Han säger de facto inte ett ord. Inget ovanligt i det, så brukar det vara. Och det här är på många sätt ännu en dag på jobbet för Dylan. Om än en inspirerad och rent av uppsluppen sådan.
Den som har sett honom på senare år känner igen sig. Mycket av setet kommer från ”Tempest”, senaste albumet med egna låtar. I övrigt väljer Dylan gärna nytt framför gammalt, från 60- och 70-talen får vi mest obligatorier som ”Highway 61 revisited” och”Desolation row” (i ”Sting-version”, som Fredrik Virtanen träffande uttrycker det)...
You can read the rest of it HERE. The gist of it is that Bob's lyrics are better in the original Swedish.
1 comment:
Now "Triplicate" makes sense to me. Thanks Steve!
Vicki: What do you think about the comment of Dylan being Malibu's #1 stud?
Captain Al
Post a Comment